Damm



Idag kom den dag jag vetat länge skulle komma. Jag hoppades på att slippa men nu är den här. Vem kunde jag lura. Idag är dagen då min sambo tittade på mig med besvikna och ledsna ögon. Han såg på mig att dagen var här. Det som gått så bra än så länge men idag också jag inte hålla någonting inne. Sängen var för låg, tandborsten tung och vägen till jobbet var minst den dubbla distansen. Idag är dagen jag inte kan, orkar eller vill. 




De senaste veckorna har jag skrattat roat mig och leet men idag vill jag inte. 




Ingenting är värt något. Det finns inget idag som kan få mig att skratta. 




Allt jag vill är att lägga mig under duntäcket och aldrig låta någon hitta mig. Jag vill ruttna och bara av vinden som bildas när någon lyfter täcket så är allt som är kvar av mig damm. 




Damm är det ända jag klarar av att vara! 

Kommentera här: