Sismesisktvilling



Ibland kan mina nära säga att de inte känner igen mig och mitt beteende. De dom inte ser är att vi är två.

Jag har en siamesisktvilling, ångest.
Oftast så är det inte så jobbigt som det låter. Att ha någon som alltid sitter fast i mig. En del dagar är det så att det knappt känns en liten del av nacken sitter endast fast. Men vissa dagar blir det värre. Ångest är den starka och dominanta av oss två. Ibland i perioder är vi en och samma form, det går inte att skilja på vad som är jag och vad som är ångest. Inte ens jag kan det. 

Det här är jag och det här det är min ångest.

Kommentera här: